Musikalen Draculas kostymgrupp har bestått av Ulrika Lindqvist, Linn Eliassen, Roya Moafi, Leandro Pinto, Jeppa Persson och Cina Rosén. VRGazette har pratat med Ulrika, Linn, Roya och Leandro. Varför sökte de kostym?
      ”För att det verkade så himla kul att arbeta med musikalen och för mig är kläder något av det roligaste som finns”, säger Ulrika. ”Sedan sökte jag ensemble i andra hand.”
      ”Om sanningen ska fram så sökte jag, till en början, till musikalen för att jag inte hade någon som helst aning om vad jag skulle göra för 100 poängsprojekt”, berättar Leandro.  ”Men i efterhand inser jag att jag drogs till Kostym av en anledning, och jag hade aldrig lagt ner så mycket själ i arbetet om jag hade sett det som ett I Brist På Annat-projekt. Rent praktiskt har jag inga erfarenheter utöver grundskolans syslöjdslektioner, men jag tror att ett genuint intresse inom ämnet kan bidra med så mycket.”
      ”Jag gjorde kostym och mask till en musikal förra våren, men då var den placerad i nutiden, så det var inget som skulle sys på samma sätt som med den här”, säger Ulrika. Leandro instämmer:
      ”Det har betonats väldigt lite att det i viss mån är ett kostymdrama det handlar om, men inför just den här musikalen har det gällt att vara väldigt påläst inom mode- och idéhistoria eftersom det rör sig om sent 1800-tal. Sedan skadar det ju självklart inte att vara modeintresserad – jag tycker våra loggböcker vittnar ganska tydligt om hur man kan få in nutida modereferenser i ett viktorianskt kostymdrama. Hade vi fått bestämma hade oraklet vart ett organzamonster med gigantiska rådjurshorn och Dracula en dekadent Karl Lagerfelt!”

Hur såg arbetet kring musikalen ut för er?
      ”Vi har arbetat intensivt hela tiden, skrattat väldigt mycket, spånat idéer. Det finns inget I i teamwork!” säger Roya. Linn säger:
      ”Projektveckorna var den roligaste delen, när vi jobbade tillsammans i skolan och var konstant produktiva.”
      Hade ensemblen något att säga till om, då?
      ”Jag citerar Martin [Geijer, reds. Anm.]”, säger Roya: ”De kommer att hata er, och ni kommer att hata dem.”
      ”Ibland har det krockat lite, som när vi tidigt började skissa på de famösa Vampyrsystrarna”, berättar Leandro. ”Vi hade tänkt oss tre slampiga adelsdamer i någon slags blandning av viktorianska klänningar med moderna influenser, medan det verkade som att vampyrsystrarna själva hade tänkt sig tre orientaliska amazoner i hudfärgad chiffong. Vi fick helt enkelt kompromissa, och slutresultatet blev, som man kunde skåda, hur otroligt snyggt som helst.”

Gruppen är enig om att vampyrsystrarna – spelade av Anna Volby, Malin Lindqvist och Hedda Nordstedt – hade de roligaste kostymerna.
      ”De har varit olidligt svåra och jobbiga att göra; Malin har ju, trots allt, på sig en tygbit med bondageremmar som håller ihop allting, och Hedvig en överdel med en enorm plisserad ståkrage och en urringning till naveln”, säger Leandro. ”Men vampyrsystrarna har ändå nästan varit det alla i gruppen har velat jobba med. Kanske för att de är de enda som faktiskt får se ut som tre våpiga transor.”
      Jobbigast, då? När de precis innan jul fick drapera om Lucys rosa kjol, för att den inte skulle se ut som en räka.
      ”Och när Martin ratade våra idéer och vi fick göra om jobbet flera gånger”, säger Roya. Ulrika instämmer:
      ”Jobbigast var det väl helt enkelt när det kändes som att vi inte skulle klara det, som när Martin kom och villa ha 20 grå nunnor. Då var gråten nära.”
      ”Men efter ett tag insåg alla att när Martin kom till oss med sina nya ’visioner’ var det bättre att skratta än att gråta!” inflikar Linn.

Slutligen: vad vill ni säga till ettor och tvåor som är intresserade av kostym?
      Linn: Musikalen är något av det intensivaste man kan föreställa sig, men också det roligaste ni kommer att uppleva… SÅ SÖK!
      Ulrika: Var beredd på att offra hela era liv. Ingen sömn, ingen mat, många nålstick, mångas svettiga kläder i famnen, men det roligaste man kan göra. Sök för tusan!
      Roya: Även om man inte har någon erfarenhet så ska man inte tveka att söka till kostym. Det handlar mycket om eget ansvar, det är lite sömn, långa nätter… vi har kallat det vår sweatshop. Men musikalen är en av de roligaste perioderna i mitt liv, är nog kär i alla som medverkat.
      Leandro: Är man intresserad av sömnadsteknik, historia och framförallt kostym som i scenkostym så tycker jag definitivt att man ska söka till nästa års musikal. Mode/Design och Kostym är två vitt skilda saker, men så länge man söker med detta i åtanke, samt att det kommer att vara extremt krävande, så ser jag inte någon anledning till varför man inte kommer att ha lika kul som vi har haft det. Sök!

HANNA JOHANSSON